Det har varit mycket kul och inspirerande att läsa deltagarnas berättelse och kommentarer på Facebook.
Jag måste erkänna att jag är mycket stolt att kunna arrangera Swedish Alpine Ultra och få träffa Er kvinnor och män eller som jag egentligen vill kalla Er (tjejer och killar). Att springa 107 km i, antingen snö eJller mycket vatten och ändå visar en stolthet att ha kommit till Abisko. Några kämpar att komma först i mål och kunna slå den snabbaste tiden. Men detta lopp med de olika förutsättningar kan man inte fokusera på vilken tid det blir. Förra året var det mycket snö vilket kunde påverka tiden. I år var det mycket vatten, lera och hala stenar. Reflexioner från de som sprang förra året så var det lättare med snö än årets underlag. Undrar vilken tid det kan blir om vädret är det perfekta, ingen snö, torrt och härlig temperatur????
Jag beundrar Er att genomföra Swedish Alpine Ultra utan att avskräckas av vad som kan hända under loppet. Att blir fast ca 4 km från mål av en översvämmad jokk. Eller mitt i alla besvärligheter får frågan - vill du gifta dig med mig – Sanna och Karl-Johan. Jag svarade Sanna, då blir det bröllop i Kapellet i Nikkaluokta före starten av 2017 års upplaga. Det vore häftigt och bröllopsmiddag i Abisko vid målgång.
Just nu är det ju OS. Då jag befinner mig på vårt fritids/lantställe där jag inte kan se TV 3 eller 10. Blir det bara radio. Men var är många av dessa idrottsgrenar mot ett ultralopp?.
ITRA har en målsättning att blir medlem i IOK och därigenom kunna genomföra ett ultralopp 100 miles vid kommande OS. Det skulle vara häftigt. Att de tuffaste idrottstjejerna och killarna får visa upp sig.
Jag ser fram mot nästa års Swedish Alpine Ultra. Att hoppas eller förutse vädret och förutsättningarna ligger på högre makter som jag inte kan påverka.
Jag vill tacka alla löpare - samt anhörig, funktionärer som bidrog med att hjälpa
mig -.
Vi ses nästa år.
Roland