Swedish Alpine Ultra 2019
Nu har jag fått tid att skriva lite om min upplevelse av Swedish Alpine Ultra 2019.
När man har läst löparnas berättelser om sina upplevelser som de publicerat
på Facebook så undrar man vad har jag att skriva.
Årets upplaga var den nionde och SAU Double var den första. Till start för
Swedish Alpine Ultra kom 48 och för SAU Double var det 8 anmälda men 4
hoppade avoch 4 kom till start på fredagen den 19 juli.
SAU Double-gänget
Av de fyra så fick två bryta i Nikkaluokta pga skador.
Klockan 07,15 på lördag morgon kom Said Enayatie till
Nikkaluokta. Said startade i Abisko på fredagen kl 12,00.
Saids tid till Nikkaluokta blev 19,15. Said hann vila lite och
åt en frukost och hann precis med att hänga på när starten
gick 08,00. Fredrik Norlin kom till Nikkaluokta 09,45.
Said fick lite spurthjälp av Roland Fors
Swedish Alpine Ultra-gänget
Efter starten i Nikkaluokta var det att se till att löparnas
väskor hade packats ned i släpvagnen så att inget blev
glömt. Därefter en resa tillbaka till Abisko och förbereda
målgången.
Det var en stor spänning, vem skulle komma först nu när
varken Jonas, Tobias och Sten var med. Skulle det bli
Anna Carlsson. Det var många gissningar och de nya
deltagarna hur snabba var de. Har inte exakt var klockan
var när Roger Marklund kom och sa att Anna är på väg.
Jonas som har rekordet 11.05.09 tittade lite oroligt på sin
klocka, skulle Anna slå hans tid. Men efter ett nytt besked
vad Anna var så blev Jonas lugn.
Anna kom i mål på tiden 11.27.18. Nytt rekord för
Anna tillika damrekordet som tidigare var 12.33.14,
alltså 1.06 snabbare. Det är helt fantastiskt att göra en
så bra tid. Enligt Anna sprang hon lite fel strax efter
Kebnekaise.
Anna möttes av sina glada hundar
Som tvåa kom Birger Andersson, 12.32.10 som efter en
spurt slog Mikael Windahl, 12.32.14.
Sedan droppade löparna i mål under kvällen och natten.
Sist i mål var Roland Fors, 26.16.00. Jag antar att de
som kom i mål under söndag morgon inte hade tiden
som det viktigaste utan att ha klarat denna utmaning att
springa från Nikkaluokta till Abisko 107 km. De
berättelser som löparna skrivit styrker detta.
De flesta av löparna som skrivit sina berättelser har de
publicerat på Facebook. Jag kopiera inte dessa berättelser
på hemsidan. Anledning, det är inte bara löparens
berättelser som är intressant utan även de kommentarer
och svar som finns. Gå alltså in Swedish Alpin Ultras
Facebooksida och läs. Några har sänt mejl till mig om
sin berättelser, dessa lägger jag in på hemsidan under
rubriken Swedish Alpine Ultra 2019, Berättelser.
När nu alla kommit mål av de som sprang 107 km,
kändes det bra och lugnt. Ingen hade sprungit fel
(förutom Annas lilla felspring).
Nu var det att vänta in de två löpare som var kvar i
Doublen, Said och Fredrik Nordin. Jag visste inget om
var de var och när de skulle komma i mål. Täckning för
mobilen är obefintlig. Det är först när kan kommer in i Abisko Nationalpark som det kan vara möjligt att använda mobilen.
De som kan kontakta mig är stugvärdarna vid Fjällstugorna,
de använder gps-telefoner. Strax efter 10,00 ringde
stugvärden vid Alesjaurestugan mig och sa att Fredrik Nordin
hade brutit och kommer att ta helikoptern till Abisko.
Däremot ville Said som också var där fortsätta att springa.
Enligt stugvärden så Said glad och pigg när stack i väg.
Nu var frågan när kommer han till målet. Det är 35 km
till Abisko. Diskussionen var ca 17.00 om han nu hade
startat från Alesjaure klockan 10. 18.30 hade jag bokat
att äta middag och strax innan jag gick in i restaurangen
så ringde Said mig och sa att han kommer om
ca 10 minuter. Strax efter ringde Said igen och sa
att det blir nog senare, han hade tagit fel på tiden.
Det fanns nämligen en skylt som sa att det var 3,5
till restaurangen. 19,15 kom Said i mål. Alltså en tid
på 55.15.00. Tufft, en bedömning vi gjorde var att Said
har varit vaken i ca 60 timmar, Oj,Oj.
Said strax efter målgången
Så nu var alla löparna i mål och Said var den som fick
den första guldmedaljen efter genomförandet av SAU Double.
Ett stort tack till Er alla, löpare och de som hjälpte till
med tidtagning och visning vad löparna skulle bo i Abisko.
Det hela var en härlig upplevelse för mig och att allt
fungerade utan några större problem.
Åkte hem på tisdag efter frukosten. Övernattade i
Lövånger Kyrkstad efter en bilfärd på över 60 mil.
Kom hem till vår nya bostad i Järna (flyttade in där 26 juni)
på söndag em efter en bilfärd på ca 80 mil.
Sedan har jag under nästa hela torsdagen jobbat
med att göra resultatlistan klar och lägga ut den på olika
ställen. Många olika organisationer har hört av sig och
vill ha resultatlistan. Främst är det ITRA som ska ha den.
Att lägga in den blev ett stort problem. Jag lyckades inte.
Fick ta hjälp av Laurent Leloup som är Sveriges
representant i ITRA:s styrelse.
Han har tidigare kontaktat mig och sagt att han kan
hjälpa till om jag har någon fråga eller problem.
I morse (fredag) fick jag ett meil från Laurent att
det var fixat samtidigt hörde ITRA av sig och sa att
allt var ok.
Så går in på ITRA:s hemsida och under resultat finns
resultatlistan.
Uv (Deutsche Ultramarathon Statistics) ville också ha
resultatlistan.
Den lista de gjorde var intressant, då man även kan se l
öparnas andra lopp som de deltagit i.
Se fil
https://statistik.d-u-v.org/geteventlist.php?year=2019&dist=all&country=SWE&Submit.x=
16&Submit.y=8&label=&surface=all&sort=1&from=&to=
Klicka på Swedish Alpine Ultra
Har en fortsatt hälig sommar, dock lite svalare än vad
nu är. Över 30 grader känns lite jobbigt.
Roland Engström
Från Birger Andersson
Race rapport Swedish alpine ultra!
Succé för Markstridsskolan i Kebnekaisemassivet
Race rapport Swedish alpine ultra!
Succé för Markstridsskolan i Kebnekaisemassivet
Äntligen kom den dagen som Micke, Andreas och Birger har sett fram emot och tränat för under ett halvårs tid! Dagen skulle bjuda på extrem fysisk, såväl som psykisk, utmaning. Uppgiften var tydlig: starta i Nikkaluokta och spring till Abisko Turiststation, 107 km, på Kungsleden så fort du kan!
Vi börjar från början. Det var under ett träningspass i Kvarns mörka skogar som Tomas Vestman på ”STA MOUT” kläckte iden att vi skulle ställa upp i ett ultralopp tillsammans. Han hade hört talas om ett lopp som heter Swedish Alpine Ultra, ett litet lopp med max 50 deltagare, som går av stapeln i Kebnekaisemassivet. Vi tre hängde givetvis på iden och vi började planera för det samt läsa på om loppet. Som ni märker är det bara tre namn i texten ovan och det beror på att han som kläckte idén tidigt valde att prioritera privata festligheter istället - vilket han säkert ångrar såhär i efterhand, eller hur Tomas!?
Vi tre valde att fortsätta med att lägga upp planeringen. Vi kan väl erkänna att vi gled ifrån FM FysS och la något mer än 50% på kondition. Många långpass har det blivit både på och utanför tjänstetidens 3 timmar. Vår träningsplanering har varit att få till minst ett långpass per vecka under hösten, så Kvarns omnejd börjar vi kunna nu.
Fram emot jul började vi utöka och lägga till lite mer intervaller som har fungerat lite si och så, vi vet ju att vi fortfarande är 25 år. Både Birger och Micke fick mindre känningar, endast ungtuppen Andreas lyckades hålla sig hel.
När det var tre veckor kvar låg det längsta passet i planeringen, halva loppet, 5 mil för att känna på lite mer belastning. Detta passet blev ett nyckelpass som alla tre fick mental styrka ifrån. Vi var fullt medvetna om att vi endast gjort halva distansen men vi hade förtröstan i vår plan och litade på att vi hade gjort det vi skulle, vilket också visade sig vara fallet senare.
Vi tog oss till Stockholm för att stiga på nattåget till Kiruna och vidare färd mot startplatsen Nikkaluokta för genomgång och inkvartering.
BILD: Informationsmöte kvällen innan, i Kapellet vid Nikkaloukta fjällstation med upphovsmannen till tävlingen, Roland som hälsar alla välkomna.
Efter middagen påbörjades packning av utrustning och slutgiltiga finslipningar av upplägg med energiintag, tempo och hantering av tuffare passager. Vår energiplan som vi höll hela loppet var att efter 15 min ta den första gelén, efter 30 min en snickers för att därefter äta en gel varje heltimme och en snickers eller bar varje halv timme. I vattenflaskan började vi med sportdryck de första 7-8 timmarna för att senare alternera med vatten. Flaskorna rymmer 500ml och skulle fyllas på minst 1gg/timme. Fördelen med fjällvärlden är att det är en svårslagen vattenkvalitet i de kristallklara vattendragen som rinner ner längs fjällsidorna.
BILD: Energi för 15h löpning till alla tre.
Så var det äntligen dags för tävlingsdag, efter att ha väckt kroppen med en morgonpromenad var det dags för frukost, följt av tävlingsdress på (eftersom försvarsmaktens policy inte tillåter oss att införskaffa tävlingsutrustning internt drog vi istället på oss Kolmården Adventures orangea tävlingsdräkt) och efter en lättare uppvärmning var vi redo för start. På ryggen hade vi löparvästar med ca 3 kg, energi, förstärkningsplagg samt sjukvårdsutrustning. Kartunderlaget hade vi i klockorna.
BILD: Alla tre samlade vid starten.
BILD: Delar av startfältet strax innan startskottet
Klockan 08:00 gick startskottet och flertalet rusade iväg. Vi hade is i magen och startade i vårt planerade öppningstempo, 5:30-5:45 min/km och la oss mitt i fältet. Björkskogen var lättlöpt och vi kom snabbt fram till Kebnekaise efter ca 2h och 20km tillryggalagt, helt enligt plan. Vädret var helt underbart med 20 plusgrader och vindstilla. Singidalen öppnade upp sig och det var otrolig naturupplevelse att ta sig framåt.
Nu låg vi på tionde plats och hade redan passerat löpare som blivit tvungna att sänka tempot radikalt. Den normalt så starka Micke gick inte riktigt att känna igen och han gick in i en tidig svacka. Det blev gruppens första psykiska utmaning, Andreas och Birger gjorde ett jättejobb i att peppa på och Micke visade prov på stark mental styrka de kommande 2 timmarna då han kämpade mot sin egen trötthet och slog bort de negativa tankarna som oundvikligt dök upp. Planen var att hålla ihop så länge alla kunde röra sig framåt i ett acceptabelt löptempo som skulle vara 06.00-06.30min/km. Som i alla långlopp går det lite upp och ner och det gäller att ha sin dag. Efter ca 5 timmar kom vill till den branta passagen genom Tjäktapasset som innebar en stigning med gång under ca 20 min. Detta var banans högsta punkt på ca 1100-1200möh. Nu låg vi på 3:e plats och vi kände oss stabila alla tre. I detta skede lyckades Mickes kamp mot mentala och fysiska ansträngningar ge resultat och känslan vändes över till det positiva igen. Dock fortsatte det mentala kriget, efter Tjäktapasset började Andreas skada från veckan innan tävling slå till med full kraft . Lår och rumpa krampar och låser sig så tempot sjönk. Det blev gruppens andra psykiska utmaning. Efter lite omfördelning av utrustning krigade Andreas vidare. Trots Andreas kraftiga smärta ökade tempot ner mot 6:30 som var planen. Back on track! Kilometrarna rullade på snabbt när vi slapp de värsta klippformationerna och mycket steniga underlag som Kungsleden mestadels består av, och vi fick vittring på 2:a plats. Vi kom ifatt 2an Johanna som vi förstod var mycket stark och vi fyra följdes åt ett tag.
BILD: Tjäktapasset och banans högsta punkt
Johanna fick senare släppa våra ryggar ungefär vid Alesjaurestugan.
Efter ca 85 kilometer var vi nära, ungefär 20km kvar! Men Andreas problem hade nu blivit enorma. Och tempot föll. Efter ett snabbt rådslag togs det beslut vi hade hoppats att slippa ta, nämligen: Det är ett enskilt lopp och varken Andreas eller övriga vill försämra den fina prestation vi var på väg att göra. Det är bäst för alla tre att Andreas sänker tempot för att inte riskera att inte ta sig i mål. Micke och Birger fortsatte vidare med bibehållet tempo. Efter ytterligare ca 5 km började Mickes brist på styrketräning göra sig påmind och låren var nu helt slut på ork. Birger hade en bra dag och kunde på ett föredömligt sätt peppa så tempot var ok i den steniga terrängen. Nu visade fjällen att vädret kan ändras snabbt. Himlen öppnade sig och in i mål regnade det kraftigt med inslag av åska. Detta gjorde oss starkare och var till vår fördel. I björkskogen krigade vi vidare på två täter och Andreas låg inte så långt efter, då dök även tidigare 2an Johanna upp igen bland björkarna. Hon hade slitit och kämpat sig tillbaka och sedan följdes Andreas och Johanna åt då hon hade tendenser till att svimma med yrsel och illamående.
BILD: Snabbt väderomslag med kraftigare regn och dimma sista 2-3h.
Under tiden sprang Birger och Micke vidare och kom fram mot målportalen. Birger var dagens starkaste löpare av oss och gick in på 2:a plats med Micke på en 3:e plats. Andreas krigade vidare och 5 km från mål blev han omsprungen och kom i mål på en mycket hedrande 5:e plats totalt.
Vann i överlägsen stil gjorde storfavoriten! Den otroligt imponerande och urstarka, nyligen VM-uttagna Anna Carlsson från Abisko.
Det är med lite tomhet men mest med en lycka och stolthet som vi ser tillbaka på ett halvår där vår plan gick i lås! Vårt mål var att avverka de 107 kilometerna i högfjällsterrängen på 15 timmar.
Uppgiften löstes med bravur!
2a : Birger Andersson, Markstridsskolan, 12:32:10
3a : Mikael Windahl, Markstridsskolan, 12:32:14
5a : Andreas Kyrk, Markstridsskolan, 13:09:22
På återseende
/ Andreas, Birger och Micke
Inko Perä: berättelse
http://inkopera.simplesite.com
Jonas Brännmyrs berättelse
https://blogg.mittmedia.se/konditionsbloggen/2019/07/25/racerapport-swedish-alpine-ultra-2019/?fbclid=IwAR21C3Dveuk6NjLMoN1Y9qmXRypGK0JxcQUOtrpWCaepzPOzVZRCJhCO4Lo
Jimmie Hellströms berättelse
https://traildays.blogspot.com/2019/08/fiasko-och-succe-pa-kungsleden.html?m=1
Kenneth L. Eliassons berättelse
https://kenavens.wordpress.com/?fbclid=IwAR2OqdJfHMvQPXDBK
Said Enayaties berättelse
https://mail.google.com/mail/u/0?ui=2&ik=1ec65c5c73&attid=0.1&permmsgid=msg-f:1641920417404518951&th=16c945eb9cdb8227&view=att&disp=inline&realattid=f_jzcezpb10
https://jacquelineraaijmakers.blogspot.com/2019/08/grote-vreugde-licht-snel-van.html.